Cirkuläret November 2012

Hela cirkuläret i PDF-format hittar du på AFKs webbsajt.

Med perspektiv på foto

Också höstens andra Månadsmöte, på Sandels, blev en publikframgång. Trettio deltagare räknades i ett skede. Ingen visade sura miner eller trötthetstecken fast det krånglade med tekniken i början – lampan i husets digiprojektor var sönder och det fanns ingen att byta till. Vi fick lov att kasta om i programmet så att Höstutflyktstävlingens bedömning inledde, och den tävlingen vanns av en av våra yngre medlemmar. Men visst har Jenny Blomqvist segrat förr! Hon vann vårutfärdstävlingen (Högsåra) som ung tonåring 2006. Jenny hade också framgång i Månadens bild med två tredjeplaceringar.

Sedan ordföranden Mikael Albrecht hastat iväg till labbet och hämtat AFK:s egen digiprojektor fick Årets fotograf Urda Fogel-Michael presentera sin fotografiska historia. Den började med Urdas mamma Lisa, som vann fototävlingar i Åbo Fotoklubb (ÅFK) en gång i tiden. Urda själv har alltid sysslat med bilder, hon målar, hon ritar, idag fotograferar hon mer än någonsin. Urda visade sin mammas fotografier och ett tvärsnitt av sina egna.

En del av de bilder vi har sett på näten under Urdas aktiva tid i AFK har varit tagna under arbetet med renoveringar i olika hus i Helsingfors, Urda är nämligen arkitekt. Hon visade också exempel på hur hon bygger ihop bilder: en mås med halva näbben utanför bilden kan få sin näbb fixad med hjälp av en annan bild som tagits strax innan eller efter, och om kattens nos är oskarp men resten av ansiktet skarpt så kan en skarp nos från en annan bild fogas in.

Kvällen avslutades med bedömningen av Månadens bild, som hade temat perspektiv. AFK:s tidigare ordförande Martin Glader bedömde alla kvällens tävlingar med sedvanlig säkerhet och elegans. Han redogjorde för sina kriterier: principen är att han skall tycka om bilden, att ”sidu, välfångat!” Bilden skall vara tekniskt bra, temat skall uppfyllas. Fotografens uttrycksmedel och hur väl fotografen använt det är också en viktig ingrediens. Martin försöker se de goda sidorna mer än de dåliga, vilket märktes i hans bedömning.

När det gällde höstutflykten som ju gick till Fagervik, Martins egna hemknutar, önskade han att Fagerviks själ skulle fångas i bilderna.

CS

Hanna rapporterar från Fotofestivalen på Åland

Fyra glada AFKare; Peter, Lars, Anders och jag åkte iväg till Mariehamn på fotofestival ett veckoslut i oktober. Paul-Allan som till vardags representerar Jakobstads fotoklubb, men som även är AFK:are, var också på plats. Fotoklubben Obscura stod värd för en storsatsning dit vi och de andra finlandssvenska fotoklubbarna blivit inbjudna.

På fredag inledde den svenska bildjournalisten Jens Assur med en föreläsning om sitt fotoprojekt “Hunger”. Han tog oss med på en resa från överbefolkade storstäder till svensk landsbygd. "Hunger" utmanar med svåra frågor men pekar samtidigt på de stora möjligheter som ligger i omställningen till ett hållbart samhälle.

På lördagen fick vi först höra Anna Ulmestrand berätta om sina makrofoton. Annas föreläsning gav massvis med inspiration och nytänkande till oss alla vad beträffar makrofotografins möjligheter. Följande var Mats Andersson som talade om sitt projekt “John Bauers skogar”. Mats bilder är konstnärliga och vackra med en mystik i samma anda som John Bauers tomtar och troll. Streetfotografen Mats Alfredsson berättade om hur han fångar stadsliv från Göteborg till Chicago på bild. Det var intensiva svartvita bilder med hög kontrast föreställande spännande karaktärer och miljöer. Heikki Willamo fick avsluta föreläsningarna med att berätta om sitt projekt “skogsåret”. Hans inlevelsefulla berättelser tillsammans med de fina svartvita skogsbilderna var fantastiska. Heikki och Mats Andersson jobbar för tillfället tillsammans på ett projekt “möten”, som vi väntar på med spänning och intresse. Mellan alla programnummer fick vi se ett imponerande bildspel med bilder av naturfotografen Andy Horner.

På lördagskvällen var det supé med tävlingsresultat på agendan. Till tematävlingen ”Det avgörande ögonblicket” hade 135 foton lämnats in, av vilka nio från AFK. Som domare fungerade Eetu Sillanpää från Vasa. Inger Nykvist från Knäppisarna i Vasa tog hem första priset, medan både andra och tredje priset gick till Fotoklubben Focus. Tio hedersomnämnanden delades dessutom ut, och av dem gick två till Anders och ett till Hanna. Till Tävlingen Natur, som bedömdes av Andy Horner från Mariehamn, hade 183 bilder lämnats in, 14 från AFK. Vinnarbilden togs av Christoffer Björklund från Knäppisarna. Focus tog andra plats och Knäppisarna tredje plats. Även här delades tio hedersomnämnanden ut, men tyvärr blev AFK utan. Vandringspokalen delas ut åt den förening som totalt fått flest placeringar och hedersomnämnanden, och den här gången åkte pokalen hem med Knäppisarna till Vasa. Nästa år är det naturtävling igen, medan tematävlingen är ”street photo”.

På söndag förmiddag innan hemresan åkte vi på en guidad tur till Olle Strömberg och Ålands fotografiska museum. En helt otrolig samling fotogrejor av alla slag! Man måste se stället för att förstå vilken pärla det är.

Vi kan bara önska att Obscura ordnar en ny Fotofestival om tre år igen. Och då hoppas jag att fler AFK:are kommer med, för åtminstone den här festivalen var trivsam, intressant och oerhört inspirerande!

Hanna

En klåpares dagbok: Gör inte så här!

Tisdag 9.10

Esbo sjöräddares nygamla skolningsbåt är äntligen sjösatt och körduglig efter att ha reparerats och målats nästan hela säsongen. Vi övar manövrering vid bryggan och det skulle vara fint med några videosnuttar så jag stiger iland och börjar filma. Det dyker upp en annan båt som försöker lägga till med bara en man ombord. Det ser lite osäkert ut så jag stoppar kameran i fickan och går och sköter hans förtamp. Plums. Fan också !!!

Onsdag 10.10

Inte för att kameran är nåt att ha längre, men jag har varit lat med att ladda upp på datorn och det finns en hel del videosnuttar på minneskortet. Markus är alltid hygglig, och erfaren dykare dessutom. Dykargrejerna på, få se nu var det var, två pollare till höger från septipumpen och två vertikalbalkar till höger från den. Markus hittar kameran på en halv minut, en meter från kajen på ca. 3 meters djup.

Jag sköljer kameran med sötvatten och lägger ner den i ett vattenfat tills jag kan åka hem.

Onsdag 10.10 senare på kvällen

Vatten droppar från kamerans alla fogar. Inget händer när man trycker på knapparna. Jag kopplar till strömkällan och nu lyser power-lampan svagt. Händer fortfarande inget när man trycker på knapparna.

Jag torkar av minneskorten och sticker in det ena i läsaren. Lightroom börjar rada upp frimärksstora bilder av videofilerna precis som vanligt. Om en stund är alla saknade filer i säkerhet på datorn. Det andra minneskortet, som är tomt, fungerar också. Jag skruvar upp alla lättillgängliga skruvar på kameran, mera vatten rinner ut. Nu får den stå på värmebatteriet några dagar.

Fredag 12.10

Nu tänds power-lampan när jag trycker på knappen. Kameran piper också sin vanliga start-trudelutt. Displayen är helt svart och jag upptäcker att det skvalpar vatten bakom glaset. När jag petar upp displayens skal så rinner mera vatten ut. Tillbaka på batteriet...

Kollar försäkringspappren. Lyckligtvis har vi stora drullepaketet för hemförsäkringen. Skadan borde täckas med 350 euros självrisk. Det gör inte så mycket för den modellen jag spanat in är 300 euro billigare. Har dessutom bättre vidvinkel, vilket är nåt jag retat upp mig på. Kanske det här inte var så illa trots allt... Gör skadeanmälan på nätet. Hittade inte kvittot men vi får se hur det går.

Lördag 13.10

Nu flimrar och blinkar displayen när man kopplar på strömmen. Och det kommer inte längre ut vatten. Tillbaka på batteriet...

Måndag 15.10

Displayen är helt svart igen. OK, då har alltså korrosionen börjat äta upp den. Stänger displayen och lampan blir gul precis som vanligt i viloläge. Öppnar locket ... pling ... och vi har bild i displayen! Jag ser bordsskivan och min skruvmejsel. Bilden är suddig i mitten pga. fukt i optiken och displayen visar ibland konstnärliga figurer tills man knäppt till den lite. Men det går att filma video och kameran lagrar filen på kortet som den ska. Zoomen funkar till och med. Javisst, det går tydligen att ladda batteriet också.

Nej, försäkringsbolaget gillar inte anmälningar utan inköpskvitto. De vill ha nån form av pålitlig utredning över att det är min kamera, när den är köpt och vad jag betalat för den. Men deras handläggare påminner om att affären som sålt kameran brukar kunna printa ett kvitto från sin kassabokföring. Jag skickar mejl till Top-Shot.

Tisdag 16.10

Får ett kvitto från Top-Shot vilket jag förmedlar till försäkringsbolaget. De kvitterar snabbt att saken är OK och att pengarna kommer på kontot om ett par dagar.

Onsdag 17.10

Goda och dåliga nyheter. Fukten i linsens mitt var inte bara fukt. Den har minskat i storlek, men det som är kvar är tydligen avlagringar efter det torkade havsvattnet. En suddig fläck mitt i bilden. Men om man zoomar kan man hitta ett läge där bilden är hyfsad, ja t.o.m. användbar fast bildens kontrast inte är vad den borde vara. Bilden blir riktigt konstnärlig när kameran får för sig att fokusera på skräpet inne i linsen. Inte visste jag att den hade så bra makroegenskaper!!

Måndag 22.10

Tillbaka från höstlovet och märker att försäkringspengarna är på kontot. Sitter alltså här med en nästan fungerande kamera som försäkringen redan betalt för. Leker med tanken att pilla upp linsen för att putsa den. Nej, den får nog gå i pension eller bli leksak för yngre fotografer. Men något som man kan filma med medellång zoom så att smörjan i linsen inte stör så mycket skall jag nog filma nån gång. Och kanske jag ger mig på att öppna linsen en vacker dag. Inte mycket att förlora.

Micke

Frasses funderingar: Existerar "gratis" längre?

Jag har haft ett >10 år gammalt Sigma 24-70 objektiv liggande i ett skåp i flera år. För en tid sedan tänkte jag försöka testa om dottern (också lite >10 år ) skulle kunna tänkas bli intresserad av fotografering, genom att låta henne använda min gamla kamera + objektivet. Men se det gick ju inte, för med Sigman började Canon 5D:n spotta ur sig "Err 01" mest hela tiden och ville inte just ta bilder alls.

För ett antal år sedan hade jag liknande problem med ett annat objektiv och kom ihåg att man eventuellt kan uppgradera objektivet på något sätt. Alltså blev det till att söka reda på en Sigma-service och jag hittade rätt snabbt Foka, som både importerar och servar Sigma.

Ringde alltså Foka och förklarade problemet. Service-killen Mara kollade nån servicemanual och konstaterade att jovisst, det går antagligen bara att fota med högsta bländare med det objektivet och det behöver ett nytt chip för att funka. Men tyvärr är linsen så gammal att vi nog inte har reservdelar för det mer. Hmm, tyckte jag. Nå, jag ska ännu kolla i en låda här om vi skulle råka ha ett gammalt chip. Om inte, så finns det inte längre reservdelar att fås till linsen.

Söka söka...

Nåjo, sade Mara, jag hittade faktiskt ett chip så om du kommer hit med objektivet kan vi byta det. Vi kan inte garantera att det fungerar ändå men vi kan byta och testa. Okej, funderade jag, det låter ju bra, men vad skulle det här bli att kosta då? Ett ögonblick sade Mara, jag ska kolla. Kolla kolla... Nåjo, sade Mara, vi gör det nog gratis, blir det bra? Ööö, tyckte jag först, jåå visst, det låter nog helt OK det där.

Alltså förde jag objektivet på service till Drumsö och efter några dagar kom ett SMS att objektivet kan avhämtas. Och det gjorde jag. Och fortfarande ville de inte ha nåt betalt.

Tack sa jag och gick.

Hemma blev det genast till att testa om objektivet fungerade och visst gjorde det det. Inte illa! Gratis existerar alltså fortfarande! Få se om dottern blir "fotobiten" då så småningom. Jag rapporterar på nytt om några år.

Frasse