Cirkuläret Februari 2011

Hela cirkuläret i PDF-format hittar du på AFKs webbsajt.

Måleriskt månadsmöte

Vi hade något så ovanligt som en målande konstnär som gäst på januarimötet. Och inte vem som helst, utan en konstnär som fritt blandar stilar och århundraden och som stjäl som en korp av andra konstnärer. Peik Bäckström är känd för sina pastischer på gamla konstnärers verk. Han målar ett eget motiv, men gör det i en annan konstnärs stil, och därtill placerar han in mänskofigurer ur ytterligare andra gamla konstnärers repertoar. Resultatet blir spännande, roliga, tänkvärda bilder. Hans bildberättelse rönte stor uppskattning bland AFK:arna.

Christine

Vår man på Nya Zeeland: APS är äldre än AFK!

Hej alla AFK:are!

Johan Silén här. Nu följer en rapport från Auckland, Nya Zeeland.

Här brukar jag vara från november till april. Skolorna har ännu sommarlov, och höstens aktiviteter börjar så småningom köra gång. APS (Auckland Photographic Society) hade förra torsdagen (20.1.2011) sitt första möte för höstterminen. Jag var med. Det var mitt första APS-möte någonsin och jag frapperades hur lika AFK och APS är. Till och med årtalen när klubbarna grundades är nästan desamma, 1889 respektive 1884. Här heter sekreteraren Karin, hemma hos oss Ghita.

Det var Competition Night så det var en mas-sa bilder att gå igenom, både pappersbilder och dior. Man tävlar i tre klasser; amatörer, längre hunna, och experter. En inbjuden do-mare går igenom alla bilder och kommenterar och berättar och utser. Det var också allt vad vi hann med. De digitala bilderna skall vara 800 pxl breda och det skall vara 32 pixels per kvadratinch. Bilderna skall namnges, vilket jag tycker är en bra idé.

Nästa fredag är det Casual Night, och då blir det säkert mera tid att mingla. Jag hoppas hitta någon som kan ArtStudio och Photoshop Express, eller motsvarande. Men dessa är de två program jag har laddat ner på min iPad. Tidigare har jag enbart bildbehandlat med iPhoto i min MacBook.

Se [www.aps.net.nz] för närmare info om APS!

Johan

Vår man i Borgå: Förluster

Vår gamle man i Borgå berättade i ett tidigare cirkulär om solsidor i sitt fotografiska liv. Här skall några förluster redovisas.

Jag nämnde visst redan, att ryssarna stal min Welta-Perle-kamera med Cassar objektiv från min korsu på karelska näset i juni 1944. Jag försökte ta den tillbaka, men det var på ett hår när att det kostat mig livet. Men Gud är de dårars beskyddare.

Så hände det sig att jag och en kamrat gästade Italien, närmare bestämt Milano, i slutet av 1950-talet. Dess arkitektoniskt nästan sagolika domkyrka beundrades både ut- och invändigt. Vi hade slagit oss ner på en kyrkbänk och jag lade kameran bredvid mig. Men så fångades min uppmärksamhet av ett storslaget rosettfönster.

-Vänta här, sade jag åt kamraten, jag kommer strax tillbaka!

Jag kom tillbaka – men var var kameran?! Den som suttit bakom oss hade sett att jag stigit upp, lämnat kvar kameran på bänken, och så var det bara att kamma hem kameran och försvinna. Jag som var så enfaldig, att jag trodde att den som söker sig till Guds hus inte kan ägna sig åt tjuveri därsammastädes.

Man har berättat mig, att det på denna latitud inte anses som någon synd att stjäla av turister, och bakomsittaren hade väl hört att vi talade något obegripligt språk. Nå, jag lånade min kamrats kamera, tog några italienska bilder med vilka jag senare vann en fototävling.

Det var världsexpo i Spanien, och jag tänkte göra en film av landet med de många minnesmärkena. Och kanske också filma aporna på Gibraltar.

Min hustru och jag hade kommit med en turistgrupp till Fuengirola vid sydkusten, och vi skulle under vår guides övervakning installeras på ett hotell. När man skall skriva sitt namn för att få nyckeln till hotellrummet kan man inte göra det om man bär kappsäcken i ena handen och fotoväskan i den andra. Jag lade därför ned väskorna på golvet medan jag skrev. När jag sedan skulle ta fotoväskan, så fanns den inte. Den hade försvunnit i närvaro av hotellets representant, guiden, hustrun och mig.

Jag har som minne ett långt och mångordigt spanskt polisprotokoll. Men det blev ingen Spanienfilm. Tidigare hade det nog blivit en Romfilm, som jag gjort för en rikssvensk resebyrå.

Hur jag förlorade min Minoltakamera?

Jo, den stod på en hylla i mitt rum. Under golvet, rakt under, experimenterade Sonera med försök att förbättra ljud- och bildkvalitet. Detta visste jag, men jag visste inte att höga elektriska spänningar kan ta livet av en kamera. Då jag såg i sökaren fanns där ingenting annat än gröt.

Jag frågade om den kunde repareras. Fotoaffären undersökte saken och svaret blev: Visst! Men det kostar mindre att köpa en ny kamera.

Flera förluster? Ja, en dag då jag printade ut ett brev fick jag plötsligt ett meddelande på skärmen: stoppa, och byt ut skrivhuvudet mot ett nytt! Något liknande hade jag aldrig tidigare hört eller sett. Jag har tummen så mitt i handen att jag inte kan byta ett skrivhuvud på en printer. Och jag hade inget nytt huvud – jag menar skrivhuvud.

Vad göra? Ultima ratio var att tillkalla en expert, som tog hand om haveristen. Så småningom fick jag ett meddelande som sade, att felet nog kan rättas, men att det blir billigare att köpa ny printer. Meddelandet kostade mig 45 euro.

Man gör sina erfarenheter. Det heter, att man lär sig av sina misstag. Men jag har nog inte blivit ett dugg klokare av mina misstag. Ett svårt fall!

Med hälsning till mera lyckligt lottade AFK:are,

Gotti

Motiv, mål och mat i Björneborg

Varför åka till Björneborg på vårutfärd?

Om trevligt sällskap inte är en tillräcklig orsak, så kan det ju finnas ett och annat att sikta kameran mot också. Baslägret kommer vi att ha på ca 8 meters höjd över havet vid Ytterö, Yyteri på det första inhemska, på Yyterin kylpylä. Där får man sova, äta frukost och använda poolerna i Spa mot en ersättning om 45 euro per dygn per person. Hotellet finns ca 15 km väster om Björneborgs centrum mot Meri-Pori.

Strax utanför hotellet finns en flera kilometer lång sandstrand att sola och ta långa kvällspromenader på. Två andra kortare (0,5 - 1 km) sandstränder finns också i närheten, vid Yyteri golfbana och vid Herrainpäivät. Vid den sistnämda finns också ett litet naturskyddsområde med en naturstig.

Lite längre västerut mot havet finns Mäntyluoto hamn och en liten sömnig stadsdel med det passande namnet Uniluoto. Området består av några kvarter med mestadels gamla trähus och en liten småbåtshamn. Ännu lite längre ut hittar man Kallo med segelföreningens hus och kala klippor med Sverige som närmaste granne västerut.

Från Kallo är det några stenkast till det andra intressanta trähusområdet Räfsö (Reposaari). Stenkastena går bara tyvärr rakt över ett litet sund och vill man ta sig till Räfsö torrskodd måste man köra en omväg på c 14 km i form av ett slags "hästsko" via bl.a. en liten park av vindkraftverk. I kontrast till det gamla trähusområdet på Räfsö finns "semesterhusmässeområdet" från ett par år tillbaka. På Räfsö finns också två fiskrestauranger varav åtminstone den ena varje dag på året har ett läckert stående bord med en hel massa olika fiskrätter. Och när vi är inne på ämnet restaurang finns det en sådan vid Yyteri golfbana också. Vill man däremot hugga in på en hamburgare kan man få den på lokala Teboilen.

Flyttar man sig lite norrut hittar man på väg mot "Ahlaisten kulttuurimaisema" en väg med 7 broar med tillhörande utsikt över större eller mindre vatten. Och vill man inte enbart fotografera kan man ju också bara köra omkring och läsa vägskyltar och gissa sig till det svenska namnet som motsvarar det finska som står på skylten, som tex. Anttoora, Krääsoora, Ulasoori mm. Det vimlar av liknande namn.

Naturligtvis kan man också tillbringa en stund inne i Björnsborgs centrum på stranden till Kumo älv t.ex. på Skrivarholmen (Kirjurinluoto). Ett annat tips är Juselius mausoleum som utsmyckats med fresker av tex. Akseli Gallen - Kallela. Om dethär inte räcker till är det bara att meddela så utökar vi listan med fler utflyktsmål till marscirkuläret (nordeuropas enda Mufflonfår? ett antal fågeltorn?).

Utfärdsanmälningar tas emot av sekreteraren till och med utgången av mars. Observera att man även kan få hotellrum för 2-3 dagar (t.ex 1-3.6) ifall man har en studentfest eller dylikt att delta i lördagen den 4.6.

Frasse

AFK:s tipshörna

Gör en vikskärm

Så hette för flera år sedan en artikel i Cirkuläret. För tipset stod vår dåvarande kåsör/skribent Mia Warén, signaturen Mei Hueng. Tua Rahikainen tyckte att tipset gott kunde upprepas och stack en kopia av artikeln i handen på cirkulärredaktören, som håller med. Alltså: ett tips värt att upprepa (något förkortat), speciellt med tanke på mars månads tävlingstema, som är närbild/macro:

Här följer receptet på en vikskärm som är värd att pröva om man vill ha ett diffust ljus över ett mindre motiv: en blomma, ett keramikföremål, en frukt etc. Skärmen är varken svår att tillverka eller dyr, och kan fällas ihop för förvaring.

Jag tycker om skuggor, men ibland är ljuset så starkt att skuggorna, hur man än försöker, blir för mörka. Då är vikskärmen bra att ha. Så här går det till:

Du behöver tre lika stora pappskivor, kvadratiska eller rektangulära. Mina har måtten 36 x 46 cm, men gör gärna dina lite större.

I den första pappskivan skär du ut ett fönster. Det blir som en passepartout med ca 3 cm breda kanter. Över fönstret tejpar du fast en mjölkfärgad plastskiva. Genom den skall ljuset falla in på ditt motiv.

Den andra skivan skall bli bakgrundsskiva. Den beklär du med tyg, gärna svart sammet, men du kan ta något annat också, fastän inte för ljust.

Den tredje skivan klär du över med aluminiumfolie på ena sidan, den som kommer inåt.

Du sammanfogar de tre skivorna så att bakgrundsskivan kommer i mitten. Använd en tejp som tål att vikas.

Nu har du ett litet U-format bås, som kan ställas runt motivet. Ljuset kommer in genom den mjölkfärgade plasten och reflekteras av aluminiumfoliet mot motivet, som befinner sig framför den mörka bakgrundsskivan. Skärmen hålls på plats om det inte är för hård blåst.

Nu är du klar och kan ta fram stativet. Du har ett diffust ljus och en lugn bakgrund.

Mickes tips

Tycker du också att det är besvärligt att fota när det är kallt ute? Utan vantar fryser man fingrarna av sig och med vantarna på går det inte att hantera kameran. En enkel lösning är att gå till en välförsedd jaktaffär. Där kan man hitta handskar med tunnare foder i avtryckarfingret, vilket är en fördel också för fotografen.

Micke