Cirkuläret Maj 2009

Hela cirkuläret i PDF-format hittar du på AFKs webbsajt.

Årets fotograf för andra gången i följd!

Mikael Albrecht utsågs på aprilmötet för andra året i rad till Årets fotograf. Segern var ganska klar med Mickes 23 poäng mot följande i poänglistan, Tua Rahikainen, som samlade 14 poäng och Gunnar Bärlund med sina lika många, dvs. 14 poäng även han. Tuas seger över Gunnar förklaras av att hon har fått två hela förstaplaceringar under det gångna tävlingsåret. För Micke var det inte ens avgörande med dagens förstaplacering i färgserien, där han med sitt foto av John Lennon-graffitibilden på ett originellt sätt uppfyllde tävlingstemat "Har vi glömt den gamla tiden, livet som vi fordom levat". Cirkulärredaktören skulle gärna visa bilden i detta blad, men den kräver ovillkorligen färgåtergivning.

Hela fem flitiga månadstävlare hade nått upp över tio poäng - inte illa!

Jussi Aalto, glad pensionär

Dagens gäst och domare, nyblivna pensionären, fotografen Jussi Aalto funderar just nu på vad han skall göra resten av livet. "Jag klarar mig till slutet av augusti med min Kekkonenbild", berättade han både förnöjt och lite självironiskt som inledning på sitt långa föredrag som handlade om hans fotografiska liv. Det finns mycket att berätta när det gäller en fotograf av Jussis kaliber. Han har kanske blivit mest känd för sina porträtt av kända politiker, inte minst just presidenterna Kekkonen och Halonen. Tarja Halonen känner han också privat sedan länge tillbaka, vilket nog märks i porträtten Vår president är mycket avslappnad och rentav skojfrisk på Jussis bilder.

Trots att porträtt blivit hans varumärke, är det inte porträttfotograf han vill kalla sig, det råkar bara vara hans stora intresse. Vilket alla vi vet, som gått på kurs i porträttfotografering för honom.

Vår man i Paris: Kontroverser

Från 3 mars till 24 maj presenterar Bibliothèque Nationale de France (rue Richelieu, Paris) 80 fotografier under rubriken ”Controverses”. Ursprungligen sammanställd på Musée de l'Elysée i Lausanne i Schweiz, visar utställningen både berömda och okända fotografier från tiden mellan 1840 och 2007, vilka har varit föremål för polemik, rättegångar eller t.o.m. förbud mot att publiceras och utställas. Ursprungligen skulle utställningen omfatta närmare 400 fotografier, men blev reducerad, huvudsakligen av orsaker som anknyter till själva temat, d.v.s. publiceringsförbud.

Polemik och kontroverser, det går hem hos fransmannen som bastu hos finländaren! Jag stod som nummer 5 i kön vid öppningsdags men 15 minuter senare kunde man knappt röra sig fritt i utställningssalarna, utan var tvungen att följa med strömmen”.

"Kontroversiella men icke skandalösa fotografier" – enligt Christian Pirker, advokat vid domstolen i Genève och kommissarie för utställningen "Controverses", har kontrovers och skandal två vitt skilda meningar. "Varje kontrovers utvecklar olika motsatta versioner som kan bestridas och försvaras, medan en skandal har tendensen att förklaras av ett allmänt godkännande." Även utan den offentliga uppståndelse som de utställda och många fler fotografier fått, väcker utställningen många reflexioner – och nu tar jag frivilligt och bestämt avstånd till både bildmanipulation och till djungeln av juridiska bestämmelser i olika länder gällande avbildning med vad medel det än må vara.

Man kommer snabbt in på frågorna om vad som är moraliskt acceptabelt och sedan ännu snabbare in på hur en kultur drar sina moraliska gränser i förhållande till en annan kultur. Detta i dag. För att inte tala om hur moraliska gränser har förändrats sedan fotografin kom till. Bildkonsten eller i detta sammanhang mer precists avbildningskonsten, av vilken fotografin utgör en del, har ju existerat ända sedan människan har (er)känt behovet att kommunicera.

Redan 1840 leker Hippolyte Bayard med betraktarens bedömningsförmåga med fotografiet "Den drunknades självporträtt", där bildtexten vilseleder åskådaren.

Har man rätt att fotografera allt bara för att man arbetar på en pressbyrå? Har man rätt att publicera allt i press och inom fotografin? Var går gränsen för en nyhetsreporter mellan att försöka rädda liv och göra ett reportage. Exempel:

• svältande barn på stäpperna i Afrika,
• den unga Omayra Sánchez som dör framför Frank Fourniers kamera fångad i leran vid katastrofen i Colombia 1985 efter vulkanen Nevado del Ruiz utbrott.

Var går gränsen mellan allmänhetens rätt att se och vara informerad och skyddet av det privata livet?

I krigssituationer har fotografi och manipulation av fotografier använts flitigt, för att inte säga hänsynslöst. Exempel:

• Bismarck på sin dödsbädd.
• Joe Rosenthals bild av flaggresningen på Iwo Jima.
• Robert Capas bild av den döende frihetskämpen under spanska inbördeskriget.
• Evgeni Khaldeis bild av flaggresningen efter erövringen av riksdagen i Berlin.
• Bilden av den nakna flickan bränd av napalm, flyende på en väg i Trang Bang under Vietnam kriget; förlorar bilden sitt dokumentär-historiska värde då man upptäcker att bomben inte kom från USA-styrkorna, utan från de vietnamesiska?
• Massakern i Timisoara 1989 fotograferad av Robert Maas.

Var och för vem dras gränsen mellan artistiskt uttryck och etik?

Parallella exempel:

• Robert Doisneaus bild "Kyssen vid stadshuset" (se cirkuläret februari 2007).
• Olivier Toscanis bilder för Benettons kommersiella kampanjer av AIDS-sjuka personer, av ett döende offer i f.d. Jugoslavien med sörjande familjemedlemmar, den unga prästen och den unga nunnan som passionerat kysser varann.

Fotografins ursprungliga syfte är ju att vara en tolkning av verkligheten. När och var överskrider man moraliska och legala gränser? Vad man egentligen borde kunna uppnå är ju att övervinna chocken av själva bilden och att ifrågasätta dess kapacitet att förblinda betraktaren.

Vid ingången till utställningen finns en skylt med texten: "Varning - vissa bilder kan väcka anstöt hos känsliga besökare och i synnerhet hos unga människor". Detta vittnar rätt så bra om vilken manipulerad värld vi lever i!

Peter Eriksson

Går vi runt i cirklar?

Cirkel. Av fornsvenskans cirkil, ytterst av latinets circulus som är diminutivform till circus, ring. Så definieras ursprunget till ordet cirkel i Wiktionary. Det påminner lite om cirkus, men om våra cirklar skulle ha sina rötter i cirkus så skulle den här texten nog aldrig ha skrivits.

Cirklarnas popularitet har varit varierande. Ibland är det en stor grupp och livlig diskussion. Ibland dragaren och bara en deltagare. Vad kan det månne bero på? Traditioner i all ära, men förr eller senare kommer man till en punkt där man måste förnyas. Och jag börjar ha en känsla av att våra cirklar närmar sig den punkten. Men samtidigt är våra månadsmöten välbesökta och stämningen brukar vara god. Så någon allmän brist på intresse för klubben kan det inte vara frågan om.

Var ligger då skillnaden? Varför kommer folk till månadsmötena men inte i lika hög grad till våra cirklar? Idén har ju varit att månadsmötena är noggrant organiserade på förhand och deltagarna kan slå sig ner och ta för sig, medan cirklarnas grundprincip har byggt på småskaligt samarbete där deltagarna själv gör innehållet intressant. Det sägs att människan börjar bli passiv och bara vill ta för sig av sådant andra producerar. Men jag vill inte tänka mig det som huvudorsaken till det svalare intresset för cirklarna. Så man kan nog tänka vidare och spekulera i att folk har begränsad tid för sådana här aktiviteter, och prioriterar månadsmötena. En annan tänkbar förklaring är att styrelsen har lyckats utmärkt med att hitta intressanta föredragshållare. Eller är det kanske tävlingarnas spänning som drar besökare?

Hur som helst så måste vi fundera på vad som kan göras. Och jag tror inte att det räcker med att bara tänka på vilket program cirklarna ska ha. Nu måste vi gå igenom hela konceptet med bild- och digicirkel med autonomi och svag styrning från styrelsen. Borde vi återgå till svartvit- och färgcirkel? Ska cirklarna vara organiserade enligt olika fotografiska stilar? Ska vi satsa mera på att fota tillsammans eller kanske gå på fler utställningar? Eller har vi behov för fler tävlingar? Då kunde vi kanske apa efter Kameraseuras koncept med bordstävlingar.

Hur som helst. Oberoende av vilket koncept vi går in för behövs det ledarskap för att hålla igång verksamheten. Därför efterlyser vi både fräscha idéer för hur verksamheten kunde göras intressantare, och framför allt eldsjälar som vill satsa lite av sin fritid på de nya idéerna. Sommaren står för dörren och det kommer inte att hända någonting på den här fronten förrän i höst. Men jag vill ta chansen att väcka tankar om det här hos våra medlemmar. En hurdan cirkel skulle du vara intresserad av? Vi kan alla grunna på cirklarna i sommar, och sedan komma tillbaka till stan utvilade och fulla med nya idéer. Och framför allt med en massa fina bilder som vi vill visa upp på någon lämplig cirkel.

Ha en bra sommar,

Micke