Difference between revisions of "Cirkuläret Februari 2009"
(Ny sida: ==Pekka Nikrus lilla stora väska== Vår gäst och domare på januarimötet, http://skrubu.net/ '''Pekka Nikrus''', lyckades packa in mycket att berätta på kort tid. Han hade också ...) |
(→Pekka Nikrus lilla stora väska) |
||
| Line 1: | Line 1: | ||
==Pekka Nikrus lilla stora väska== | ==Pekka Nikrus lilla stora väska== | ||
| − | Vår gäst och domare på januarimötet, | + | Vår gäst och domare på januarimötet, [http://skrubu.net/ '''Pekka Nikrus'''], lyckades packa in mycket att berätta på kort tid. Han hade också lyckats stuva in ett oändligt antal bilder och böcker i sin relativt lilla väska. Det bara kom mera och mera och AFK:arnas ögon blev allt rundare. |
| − | Ur den magiska väskan drog han bland annat ut bilder på mytiska sagoväsen, där fotografier av barn från ett barnläger photoshoppats ihop med bilder av uppstoppade djur, fotograferade på | + | Ur den magiska väskan drog han bland annat ut bilder på mytiska sagoväsen, där fotografier av barn från ett barnläger photoshoppats ihop med bilder av uppstoppade djur, fotograferade på [http://www.fmnh.helsinki.fi/ltm/ zoologiska museet], i dess källare och på vinden. Han hade dessutom lekt med gamla tekniker: bilderna behandlades först på datorn, skrevs ut som rastrerade negativ och kopierades slutligen som [http://en.wikipedia.org/wiki/Cyanotype ''cyanotyper''] på akvarellpapper. Det här var Pekkas slutarbete på '''Nykarleby Konstskolas''' fotolinje, där han hörde till den allra första årskursen i början på 90-talet. Sedan fortsatte han - till sin egen förvåning - på [http://taik.fi/sv/ '''Konstindustriella högskolan'''], där det just då blivit möjligt att direkt hoppa in på magistersutbildningen. |
| − | Till sin stora överraskning märkte Pekka att man på konstindustriella var mycket dålig på att kopiera svartvitt, det som han i Nykarleby lärt sig från grunderna. Här gjorde han som slutarbete tre serier: | + | Till sin stora överraskning märkte Pekka att man på konstindustriella var mycket dålig på att kopiera svartvitt, det som han i Nykarleby lärt sig från grunderna. Här gjorde han som slutarbete tre serier: [http://en.wikipedia.org/wiki/Palladiotype ''palladiotypi''], [http://sv.wikipedia.org/wiki/Gummitryck ''gummitryck''] och ''polymergravyr'', de två första med färdigt rastrerade negativ och det sista med rastrerat digitalt positiv. Han ville undersöka om man med hjälp av det digitala kan förenkla de gamla fotografiska processerna. |
Pekka jobbar inte med foto, hans vardagsvärld är internet, men för cirka tre år sedan fick han en fotografisk nytändning och samlade ihop till en serie som han lade ut på nätet[[1]]. {{Quote|"Det blev det nya ljusbordet för mig och jag blev superinspirerad!"}} Han har börjat göra böcker av de bilder han lagt ut på nätet. Bilderna fungerade bättre ihop i en bok än enskilt, kom han till. Men han är också mycket förtjust i själva artefakten, boken, som man kan vidröra. | Pekka jobbar inte med foto, hans vardagsvärld är internet, men för cirka tre år sedan fick han en fotografisk nytändning och samlade ihop till en serie som han lade ut på nätet[[1]]. {{Quote|"Det blev det nya ljusbordet för mig och jag blev superinspirerad!"}} Han har börjat göra böcker av de bilder han lagt ut på nätet. Bilderna fungerade bättre ihop i en bok än enskilt, kom han till. Men han är också mycket förtjust i själva artefakten, boken, som man kan vidröra. | ||
Revision as of 12:57, 13 February 2009
Pekka Nikrus lilla stora väska
Vår gäst och domare på januarimötet, Pekka Nikrus, lyckades packa in mycket att berätta på kort tid. Han hade också lyckats stuva in ett oändligt antal bilder och böcker i sin relativt lilla väska. Det bara kom mera och mera och AFK:arnas ögon blev allt rundare.
Ur den magiska väskan drog han bland annat ut bilder på mytiska sagoväsen, där fotografier av barn från ett barnläger photoshoppats ihop med bilder av uppstoppade djur, fotograferade på zoologiska museet, i dess källare och på vinden. Han hade dessutom lekt med gamla tekniker: bilderna behandlades först på datorn, skrevs ut som rastrerade negativ och kopierades slutligen som cyanotyper på akvarellpapper. Det här var Pekkas slutarbete på Nykarleby Konstskolas fotolinje, där han hörde till den allra första årskursen i början på 90-talet. Sedan fortsatte han - till sin egen förvåning - på Konstindustriella högskolan, där det just då blivit möjligt att direkt hoppa in på magistersutbildningen.
Till sin stora överraskning märkte Pekka att man på konstindustriella var mycket dålig på att kopiera svartvitt, det som han i Nykarleby lärt sig från grunderna. Här gjorde han som slutarbete tre serier: palladiotypi, gummitryck och polymergravyr, de två första med färdigt rastrerade negativ och det sista med rastrerat digitalt positiv. Han ville undersöka om man med hjälp av det digitala kan förenkla de gamla fotografiska processerna.
Pekka jobbar inte med foto, hans vardagsvärld är internet, men för cirka tre år sedan fick han en fotografisk nytändning och samlade ihop till en serie som han lade ut på nätet1.
"Det blev det nya ljusbordet för mig och jag blev superinspirerad!"
Han har börjat göra böcker av de bilder han lagt ut på nätet. Bilderna fungerade bättre ihop i en bok än enskilt, kom han till. Men han är också mycket förtjust i själva artefakten, boken, som man kan vidröra.
Idag har han lämnat alla gamla tekniker och fotograferar mest med en digitalkamera. Han fotograferar allt möjligt, gärna ytor, väggar, fönster...
Intresserad av Pekkas böcker?
